equestrianism

Jupp, jag är arbetslös. Det suger och man mår dåligt. Nej, man mår verkligen skitdåligt. Jag fattade aldrig hur jobbigt det kunde vara för än jag satt där själv. Ångest. Jag känner mig verkligen som "den som blev kvar", placerade mig själv i någon form utav "misslyckad"-fack tillslut. Det tog på självkänslan vill jag lova. Men! På torsdag åker jag till england och provjobbar, känns rätt så najs. Är allting piss har jag säkert lärt mig något under den veckan.

Men allting är ju inte dåligt med att vara arbetslös, jag har tänkt mycket. Kommit fram till djupare meningar med livet. Känner dock inte att jag behöver redovisa mig, skulle inte bli bra att försöka sammanfatta det i ord i ett blogginlägg. Näej. Men jag har... how to say... utforskat min kreativa sida. Genom att sticka, brodera, måla och diverse andra underground-grejer.

Jag har kommit fram till att man är inte lyckad för att man har ett jobb. Det är en liten obetydlig pusselbit av helheten. Tänk ett landskapspussel och så är "jobb"-biten bara en bit av ett moln på himelen. Något sånt.
Jag är en bra människa. Jag älskar livet. Jag uppskattar var enda sekund. Jag gör det jag vill göra. Jag är lyckad. Det är 15 miljoner mil till solen. Tänk på det.