equestrianism

är det bara jag som stör mig på alla som köper sadlar typ för att dom är snygga? jag vet massor av människor som köper snygga sadlar i hopp om att de passar jättebra... jag skulle aldrig kunna göra så, vet man innnebörden av att ha utrustning som passar så gör man förtusan inte så.

En sadel ska passa hästen (passar den ryttaren är det såklart ett plus), skitsamma om den är snygg, billig, ful eller dyr?

Och sen att vissa säger "fan att du har råd med såna där nya sadlar hela tiden", om jag säger så här. Jag byter in sadlarna när jag ska ha en ny, brukar betala mellan 1 och 3 tusen i mellanskillnad. Alla sadlar jag har/haft kostar ca 20.000 så det brukar bli ganska billigt eftersom jag vårdar sadlarna förlorar dem inte så mycket i värde. Att kolla upp sadlarna/stoppa om dom kostar väl runt femhundringen på Mustang!

Det är inte dyrt alls om man jämnför med alla veterinärkostnader man får om man får en häst med en dålig rygg! Och det är inte dyrt med tanke på att glädje man får av en bra sadel, hästen hoppar bättre, blir trevligare att rida! Allt blir bättre för tusan!


Riktigt snygga sadlar! Men passar den verkligen din häst....?


Ida

Den (enligt mig) vikigaste utrusningen! Jag är supernoggran med mina sadlar och kollar upp dem med jämna mellanrum. Aldrig mer än ett år i mellan (tycker egentligen det är för länge). Brukar åka och kolla ca var 6e månad, eller om jag känner att hästen krånglar med ryggen/är irreterad när man masserar ryggen eller när man sadlar! I förrgår var jag iväg med Van Bruce Ja till min, världens grymmaste, sadelmakare Per på Mustang!  Det bästa med mustang är att de är så fruktansvärt kunniga. De provar inte ut, och sedan skickar hem kunden. Nejdu, här provar man gamla sadeln, tar reda på felet, stoppar om eller i princip bygger om sadeln tills den passar. Men oftast provar man ut en nu sadel som passar hyfsat och sedan stoppar om den. Det bästa är att man rider, och hoppar, för att se om den verkligen passar. Är ens ett enda hårstå ruggat är det inte tillräckligt bra! Riktigt grymma är dom! Big up! Har åkt hit sen B-ponnytiden och jag var fast direkt...

Min gamla sadel var en jefferies, vilket är en av mina favoritmärken på sadlar. Mina tre favvisar är Cliff Barnsby, Jefferies Saddlery och Jeremy Rudge!

Problemet jag hade:

• Tyckte hästen hade svårt att ridas med bog- och ryggfrihet alltså svår att rida i lösgjord och elastisk form (vilket inte är så konstigt eftersom jag inte är så stor och stark och att hästen väger, hög och häpna, 900 kilo!!! ja, jag har haft henne på våg)
• Tyckte sadeln gled till vänster (vilket är konstigt eftersom jag har problemet att jag är för stark i högersidan)
• Hade svårt att sadla henne (hon skrapade med frambenen och det var supersvårt att hitta vart sadeln skulle ligga)

Konstaterande och åtgärd:

• Hon byggt så mycket muskler i ländryggen att den blev en "grop" precis bakom bogen vilket gjorde att sadeln åkte fram och ner i "gropen". Detta gjorde såklart att sadeln låg lite halvtaskigt...
• Vi kunde ha bara fyllt på med ull där "gropen" fanns. Men det skulle inte direkt varit en lösning eftersom problemet finns kvar då ullen plattas ihop
• Vi provade lite sadlar och bestämde oss för att en ny sadel var det bästa! Sadeln som låg bäst var en Jefferies Ltd JMX jumping and event sadel! Man kände verkligen att hon använde ryggen när hon hoppade. Hon har inte riktigt hoppat igenom hela språnget innan, men nu jäklar! Sedan kände man att hon vågade röra bogar och framförallt rygg, det märktes speciellt i skritten. Elactisiteten kom tillbaka fullständigt. Kändes riktigt bra. Jag hamnade i en bra position på henne också.

Min nya baby!

Hur grym?! Min defintion av den perfekta sadeln! Finns inga "underkåpor", eller vad det heter? Där kardborren är ska det sitta knästöd men jag plockade bort dem. Vill helst inte ha några stöd alls! Alla är ju olika men jag fixar inte att rida med stöd någonstangs! Skulle helst rida i en platt skinnlapp med stigbyglar!

(Dressyrsdalar förstår jag mig inte på?! Hur tusan kan man vilja sitta fast i sadeln med spikraka ben?! Jag som inte ens kan rida med skodda ridbyxor... haha! Jag har ridit i dressyrsadel en gång, när min mamma tvingade mig på fälltävlans-ponny-sm, jag grinade non-stop!)

I alla fall plockade vi bort alla stöd, och de stöden som finns kvar är de som är på sadelkåpan. Och dessa är supermjuka, trycker man ihop dem blir de nästan helt platta! Sedan är den här sadeln extremt flatback, big up! Det är egentligen en fälttävlanssadel så det passar mig utmärkt!

Observera att jag rider men långa stroppar på hoppsadlarna. Detta är därför jag strävar efter att komma så nära hästen som möjligt. Alltså måste jag ha dressyrgjordar och korta hopplattor, det är ett jäkla jobb att hitta dem men det är det värt! Se också att jag rider med spännena på stiglädren längst ned vid stigbygeln, detta också för att slippa bullen uppe vid låret, så obekvämt!

Jag är helt euforisk över den här sadeln.... vill bara rida i sånna här sadlar nu ju! Så bäst, ni som inte provat, prova! Det är verkligen en upplevelse utöver det vanliga vill jag lova!

Ida

Lite taskigt bloggande men jag far och flänger så mycket! Varit i sthlm två gånger, västerås två gånger sen hinna rida hästarna och inte vara alltför osocial där i mellan på en vecka är rätt så körigt! ;) I förrgår löshoppade vi i alla fall min ett och tvååring, så roligt! Speciellt min tvååring, Calvados, raceade som bara den så fort han såg hindren! Sen höjde vi, typ till 70. och han krachade hindret en gång, då blev han väldigt avvaktande och försiktig. Ska löshoppa honom igen i morgon kanske så han får tillbaka självfötroendet! Ettåringen var också duktig! Hon förstod dock inte drivande hjälper så bra och blev jättelättstressad  när man ville att hon skulle springa, mest för att hon inte förstod. Men duktiga pållar det där!


"Bebbsan", Babylons Peak. f 2009. E. Balougraph



Calvados. f 2008. E. Callahan VDL

Båda är efter min gamla tävlingsponny "Tösen", Chartereuse, Pegasus - Niggerstep of Bridgelea (NF)

Kanske inga proffsbilder men det är bilder från Hedemora förra helgen. Grymt rolig helg! Red ju 10 cm lägre än jag brukar, eftersom den här hästen börjat tycka det är lite svårt/tråkigt. (har gått lite snabbt upp i klasserna tror jag, från noll till 130 på ett år?) iaf, en vinst och en sjundeplats, sen två rundor med skitpet! Roligt!

Den här övningen hoppade jag igår när jag ville "hoppa igenom" hästen inför helgen.


Jag tycker att det är bra att använda sig av mycket bommar och göra det enkelt för hästen inför en tävling. Man vill ju få in en bra rytm och känsla. Ett av de bästa sätten är att göra detta är att hoppa kryssoxrar med galoppbommar, eftersom man lägger hästen helt perfekt på hindret, dessutom gör krysset att hästen självmant strävar att hoppa mitt över hindret. Denna övning är dessutom är den här övningen bra om man vill hitta känslan i språnget samt att lära sig känna galoppen. Många blir också nervösa och känner press att det "måste gå bra" sista gången innan man hoppar inför en tävling, för att få en sån bra uppladdning som möjligt. Visst är det bra att få det, men tänker man så blir det med all säkerhet inte bra. Då är den här övningen användbar, eftersom det blir väldigt svårt att göra fel. Det är alltså en rolig, nyttig övning som get mycket självförtroende.
Jag brukar uppleva att hästarna suger lite mer mot hindren när dom hoppat det här några gånger, vilket är jättekul för både häst och ryttare!
Eftersom man, (som sagt...), lägger hästen rätt på hindren mha bommarna kan denna övning också användas för om man vill hoppa upp hästen lite också!


(självklart ska man sträva efter att rida på normala avstånd MEN)
Tänk på att följande faktorer påverkar avstånden:
- Hästens steglängd
- Om du rider an hindret väldigt samlat/i friskt tempo
- Om underlaget är djupt/stumt
- Hindrens höjd

I helgen ska jag tävla Van Bruce JA i hedemora, blir att gå en 110 och 120 på lördagen och antingen 110/130 + 120 på söndagen beroende på hur hon känns. Hon har ju inte mycket tävlingsrutin alls och hon har börjat fått riktigt dåligt självförtroende så jag ska börja gå 110-klasser lite igen för att det ska vara lätt och roligt för henne. Hedemoratävlingarna är på gräs och den gräsbanan är den bästa jag någonsin ridit på! Spelar ingen roll hur mycket det regnar eller hur många som rider i samma spår blir den aldrig hal, helt fantastisk! Där emot finns det istället andra brister på den tävlingsplatsen. Hoppade förresten igenom Brucan igår, kan visa den övningen senare. Nu måste jag verkligen gå ut och sätta igång att rida....


Bilder ifrån förra årets hedemoratävlingar:





Ska ni till Hedemora och tävla i helgen?

Skritturen på nextan idag, kändes riktigt bra att vara tillbaka på stjärnans rygg, hoppas det håller nu!

Nu är min hovslagare här. Hon ska bara sko Nextan så ja kan börja skritta henne! Nextan har varit halt i typ 3 månader och ingen veterinär lyckas hitta felet på henne! Först trodde dom att det var hovledsinflammation, men icke. Sedan behandlade dom strålbensbursan utan resultat och senast ville dom göra magnetkamra men istället fick hon antiinflammtoriskt och så ska jag skritta henne i 10 dagar kanske och se om det blir någon förändring. Riktigt trist eftersom hon började bli så fin. Hon har stått väldigt mycket i våras och vintras då jag inte bott hemma. När hästar står mycket kan det ge upphov till hovproblem. Att hon i unga år dessutom gått löp men var tvungen att avsulta den karriären pga. en fläkning och sedan stog hon i 4 år gör verkligen inte prognosen bättre. Hoppas verkligen det blir bra nu!


Nextan och jag i mitten, för kanppt ett år sedan på teamchasing-sm! Svenska Mästare, vilken känsla!

Just nu rider jag i ett par bruna Pioneer-stövlar som jag fullkommligt älskar! Jag tycker det finns så mycket snygga stövlar men jag som har smala och långa vader och inte jätte-fötter kan sällan ha dessa snygga stövlar. Mina pioneer-stövlar är strl. 38 med normal vad och exta höga skaft. Jag har haft dem i ca 2 månader och använder dem endast på träning och tävling, alltså inte när jag rider hemma. Jag kan inte uttala mig om kvaliten än eftersom jag inte använt dem så mycket. Men det enda jag kan fundera över är om resåren kommer hålla eller bli slapp efter ett tag? Eftersom de sitter så thight mot benet så sträcks resåren ut ganska reält när man har stövlen på sig. Har dock inte märkt några problem än. De är dessutom relativt billiga. Dessa stövlar sitter fruktansvärt bra på mig och är nog de första stövlar som är tillräckligt långa! (jag är 173)




Jag tycker parlantistövlarna är sjukligt snygga, men jag skulle aldrig lägga minst 8.000 på ett par stövlar!  Även om dom är måttbeställda, att man kan beställa lackade stövlar, swarovskidetaljer, olika läderfärger osv.
Några av dessa stövlar:



Sedan har jag gått och förälskat mig i tretorns nya stövel, många tycker den är ful, men jag går väl mot strömmen då. För den är galet snygg!



Men ett par stövlar jag faktiskt tänkt att köpa (som håller sig inom ett rimligt pris) är Bocajs stövel! Jag har länge varit ett fan av den här nya modellen ridstövlar, det moderna. Inte det klassiska helsvarta. Detta gäller det mesta med utrusning. Jag tycker det är fantastiskt roligt att det går framåt! I alla fall, jag vill inte ha samma tretorn, samma veredus, samma som alla andra men fortfarande ha en grymt modern snygg stövel. Egentligen är min tanke att bara ha ett par träning/hemma/skogsridningsstövlar. Och dessutom är mina stövlar jag har nu väldigt klassiska, dessutom är de bruna. Vore bra att ha ett par moderna svarta stövlar också!



Bocajstövlarna. Är jag ensam om att tycka de är snygga? Har ni några tips på prisvärda, lite unika, ridstövlar?

Fick denna fråga idag utav en läsare, johanna och det är väl lika bra jag svarar: Fint! Vad tävlar du för klasser? :)

Just nu tävlar jag 130 som högst och detta gör jag på ett åttaårigt sto jag haft i 1,5 år. Tidigare hade hon gått som avelssto i holland sen 3 åring (efter inridning) och sedan inte gjort någonting. Så när jag fick henne som sexåring hade hon aldrig hoppat ens ett hinder! Men det är en häst jag tror på och som jag tror kommer komma långt, då 130 mest är lek för henne. Dock har hon ju knappt någon tävlingsrutin och får lätt dåligt självförtroende (ex. river hon ett hinder kan hon bli "rädd" och stanna på nästa) men ju mer man tävlar ju bättre blir det!


Sen rider jag en 4åring, går 1m klasser som en lek. En irländare med clover hill i blodet. Han är dessutom till salu! (kan göra ett inlägg om honom i morgon kanske)


Sedan har jag ett fullblodssto som går fälttävlan (hon är dock tillfälligt skadad) Hon är ingen höjdhopperska, men jäklar, fälttävlan det kan hon! Vi var med i team heby (team HPG) i teamchasing förra året, och gick och vann Svenska Mästerskap!



(sen har vi unghästar också)

Kortfattat svar:

Har ridit upp till SM i både fälttävlan och hoppning (MSV A) på ponny.
Upp till SM i Teamchasing (vet inte hur man ska ranka nivåer här?) och sen upp till 130 hoppning för tillfället.


Ida

Idag blir det hard work... Tänkte ta in hästarna från betet på natten, så nu är det bara att måla om stallet. Den underbara årliga sysslan som ger en ont i ryggen. Men ja, ja, jag ska väl inte klaga. Sallet är redan högtryckstvättat och torkat, så det är bara att sätta igång. måla vitt, måla rött, in med grejer, in med foder, städa sadelkammaren, in med spån i boxarna.... kul, va? före - efter - bilder kommer sen, ifall ni vill se?



Ida

Vem är hon?
18 år gammal. Tagit studenten 2010, pluggat specialutformat naturbruksgymnasium (utökat) på Västerås Ridgymnasium. Nu är målet att kunna leva på hästarna, att bli riktigt jävla bra på det här. Att hölla på med hästar är lika naturligt som att jag andas och att hjärtat slår. Det är det enda jag kan, det enda jag vill. Jag tror att ryttartalang är att vilja utvecklas, att ha fighting spirit och viljan om att bli bäst är det viktigaste. Meriter, tävlingar och resultatmål är mindre viktigt. Det är min tro. Och det är väl det min blogg kommer handla om. Mina hästar, min träning, deras träning, att hitta rätt i utrustningsdjungeln, om tävling, sist men inte minst: inspiration.


Van Bruce Ja på dalahoppet 2009. Foto: Johan Solum



Ida